WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.36' for table `dbs14370796`.`perz_options`] INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('kc_options', 'a:4:{s:13:\"content_types\";a:0:{}s:8:\"css_code\";s:0:\"\";s:7:\"animate\";s:0:\"\";s:9:\"max_width\";s:6:\"1170px\";}', 'off') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)
Notice: Function _load_textdomain_just_in_time was called incorrectly. Translation loading for the health-check domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /home/www/public/wp-includes/functions.php on line 6131
WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.36' for table `dbs14370796`.`perz_options`] INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('_transient_TD_THEME_VERSION', '12.7.1', 'on') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)
WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.36' for table `dbs14370796`.`perz_options`] INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('widget_kc_widget_content', 'a:1:{s:12:\"_multiwidget\";i:1;}', 'auto') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)
WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.36' for table `dbs14370796`.`perz_options`] INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('_site_transient_timeout_wp_theme_files_patterns-c0e93ee2b829470661dfff38cd97fbe0', '1780258761', 'off') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)
WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.36' for table `dbs14370796`.`perz_options`] INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('_site_transient_wp_theme_files_patterns-c0e93ee2b829470661dfff38cd97fbe0', 'a:2:{s:7:\"version\";s:6:\"12.7.1\";s:8:\"patterns\";a:0:{}}', 'off') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)
WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.36' for table `dbs14370796`.`perz_options`] INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('gutenberg_version_migration', '9.8.0', 'auto') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)
Page 5 – Gritty Galore Magazine
WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.36' for table `dbs14370796`.`perz_options`] INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('theme_mods_Newspaper', 'a:1:{s:18:\"custom_css_post_id\";i:-1;}', 'auto') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)
Danska Hummel har alltså släppt en kollektion som inte bara är sportkläder, utan någon sorts politisk FN-resolution i tyg. De kallar det för HUMMEL00.
Plaggen är könsneutrala. Perfekt! Då kan både du och din mormor se ut som ett tält på Roskilde. Inga knappar fram heller, för vad är väl jämställdhet om inte alla står i hallen och kämpar i fem minuter med att hålla jackan stängd i motvind.
De slänger in ordet hygge också, för det gör alla danskar när de vill verka djupa. Men hygge betyder i praktiken
Sitta i ett mörkt hörn, dricka ljummet kaffe och låtsas att det är mysigt medan regnet pissar ner i sidled.
Jag gillar idén om sportkläder som inte handlar om prestation utan om välbefinnande. För vi vet ju alla att den största sporten idag är att se ut som att man tränar, utan att någonsin gå till gymmet.
Det är där Hummel träffar helt rätt: en kollektion byggd för människor som springer maraton, mellan soffan och kylen.
Stockholm 1993. Alice in Chains. En publik full av flanell, nikotin och existentiell ångest och mitt i allt detta: en nazist som gör Hitlerhälsning.
Och vad gör Layne Staley, frontmannen med heroinröst och skelettlook? Han stoppar showen, bjuder upp nazisten på scen, inte för att jamma, utan för att slå honom på käften.
Det är ju nästan som ett bibliskt ögonblick, fast med mer distortion och mindre Jesus.
Polisen utreder händelsen efteråt och kommer fram till att Layne “agerade korrekt.” Korrekt!? Vad är det för protokoll de följer?
Polisman 1: “Okej, vad har vi här då?” Polisman 2: “En nazist fick en smäll av en grungelegend mitt under en låt om självmord och ångest.” Polisman 1: “Japp, klassisk nödvärn. Skriv av det.”
Men kan vi också bara njuta av 90-talets energin? Det var inte som idag när någon i publiken stör så skriver man en passiv-aggressiv story på Insta. På 90-talet? Du får komma upp och få smaka vänsterkrok framför ett fullsatt Fryshuset.
Jag saknar den tiden. Inte för våldet, utan för tydligheten. Det fanns inga filter, inga sponsrade samarbeten, bara: Du är en idiot. Här är ditt straff. BOOM.
Och Layne Staley då. Vilken människa. Så trasig, så begåvad, så borta. Men ändå klar i huvudet nog att se en nazist i publiken och tänka: “Nja, inte på min scen.” Det är det finaste grungebegreppet av dem alla: civilkurage med förstärkare på 11.
The Patchwork Family är lite som modevärldens punk kollektiv, fast med symaskiner istället för elgitarrer.
De är nyutexaminerade designers som vägrar tävla mot varandra och istället kör på community over competition.
De växer konstant. Varje år ansluter nya designers, DJs, fotografer, performers, hela queer-undergrounden basically och gör det här mer till ett rave med tyg än en traditionell modevisning.
Igår tog dom över Amsterdam Fashion Week och dundrade in och gjorde hela grejen till Mad Max goes syslöjd. Det var inte ens en modevisning, det var en blandning av rave, revolution och slöjdsal på LSD.
Vi snackar trosklänningar som politiska pamfletter, hjälmar av BMW-fälgar som fick Folksam att radera hela “hemförsäkring”-fliken, och clowner i testosteronkorsetter som såg ut som en “best of”-samling av mina ex.
Marco Blazevic körde Mad Max på CSN-budget. Berber skickade ut toxic clown masculinity komplett med dockhuvuden som huvudbonader. Daniel Bosco gjorde fiskfetisch till haute couture.
Finalen? Ett blinkande väggbudskap:
stay together. stay healthy. stay kind. don’t fuck with fascists.
Jag har hört partiledardebatter med sämre punchlines än det där.
Stone Island har alltså samlat ihop ett gäng kändisar till sin AW25–26-kampanj och kallat det “Community as a form of research”.
En glow-up lika dramatisk som killen som gick från bengalbrännare på bortasektion till barfotayogi på Bali.
Earl Sweatshirt ser ut som om han precis vaknat i en park med existentialism i halsen, men tuffast är Oleksandr Usyk, en man som kan slå ner din pappa och bära din puffer samtidigt.
Bret Easton Ellis är också med. Så nu kan din jacka dofta nihilism och 80-talstrauma. Mitt i allt detta, Don Johnson. Alltså, Miami Vice Don Johnson. Stone Island lyckades alltså boka både 2025 och 1986. Samtidigt.
Allt handlar om subkulturer, från fotbollshuliganer och Britpop till rappare. Det är fortfarande mest snubbar, men nu är 20% av kunderna kvinnor, vilket för Stone Island är lika progressivt som att byta ut öl mot kombucha på puben.
Stone Island-fans tar det här på blodigt allvar. Det är som en religion där altaret är en jacka med kompass-logga. Jag har sett folk på puben som inte kan alfabetet men som kan exakt vilken säsong 1993 den där dolda fickan kom ifrån.
Det är nästan gulligt: “Här är min puffer, och här är min pojkvän som fick köpa den åt mig för att jag inte får stå i kön själv.”Det fina är att Stone Island lyckas hålla ihop det här kaoset av subkulturer utan att bli lynchade av fansen.
Än så länge. För så fort de gör fel kommer det stå en arg britt i terrass-stil och skrika: “That’s not Stoney, mate!” och då hjälper det inte ens om du har Usyk på speed dial.
Kenzo’s nya kampanj är som en romantisk komedi mellan Upper East Side och Lower East Side.
Han: preppy kille i kimonokavaj, ser ut som att hans mamma fortfarande bokar hans tandläkartid. Hon: fri själ i fluffig väst, luktar patchouli och hyresrättsbråk.
Fotografen Bruce Gilden körde sin klassiska stil: kamera blixt rakt i ansiktet. Så i stället för att modellerna ser ut som eleganta skulpturer, ser de ut som folk som just blivit påkomna med att snatta Red Bull på 7-Eleven.
Det finns kimono-jackor i mjuka neutrala färger, sedan en överrock i neonrosa plysch. Det är som att Kenzo säger: “ja, vi kan japansk skräddarkonst men vi kan också inreda en strippklubb i New Jersey.”
Och den där “dialogen mellan kontrast och connection”? Översättning: rik kille med scarf träffar tjej i second hand-kappa, de går hem till honom och hon stjäl hans jacka.
Resultatet? En kampanj där man inte vet om det är mode eller Tinder med bättre belysning.
Post Malone gjorde Paris till en rodeo med sin debutkollektion för hans märke Austin Post.
Han kallade det mode, men det såg mest ut som en audition för “Cowboys på semester i Versailles.”
Och för att verkligen sätta stämningen? Han tog med en häst på catwalken. För det är klart. När du är Post Malone och vill bevisa att du är seriös designer, du behöver ett djur som skiter på mått.
Alltså, Chanel har blommor, Dior har lasershower, Post Malone har en fullblodstravare med bättre hållning än jag på ett bröllop.
Denim på denim, alltså den där looken man brukar se på killen som äger tre motorcyklar men ingen fungerande tvättmaskin.
Han slängde in fransjackor också. Ursprungligen för att regnet skulle rinna av, nu mer som att plagget själv vill ta danslektioner. Och så boots från Lucchese. Inget skriker Paris high fashion som skor som luktar stall.
Låt mig ta er på en tidsresa tillbaka till 80-talets New York, när AREA var THE place to be. Tänk er att Andy Warhol och Salvador Dalí fått ett kärleksbarn på syra. Ja, det var AREA.
Och inbjudningarna? Du fick ett råttskelett i posten med en lapp: Tema ikväll: Confinement. Man behövde en tarotkortläsare och en exorcist bara för att förstå om man var på gästlistan.
Men alla kom! Warhol, The Ramones, Madonna, Keith Haring, Jackie Kennedy. Tänk att stå i baren och höra Jean-Michel Basquiat beställa en Long Island Ice Tea, medan Keith Haring ritar streckgubbar på din rygg med en spritpenna.
AREA var raka motsatsen till Studio 54:s bling och glamour. Det var inte bara en klubb. Det var ett konstprojekt som råkade ha en bar.
Så nästa gång du går till Trädgården eller någon annan hip klubb där drinkarna kostar mer än din själ och DJ:n heter något som “DJ Fjärilslarv”, tänk på AREA, där festen var en performance och du var både publik och konstverk.
Har ni hört om Loro Piana? Det där lyxmärket som ägs av LV och säljer tröjor för 30 000 spänn och betalar sina arbetare 4 euro i timmen. Det är som att köpa en Ferrari och betala bensinen med pantburkar.
De har tydligen en underleverantörs-workshop där en arbetare blev misshandlad bara för att hen bad om sina obetalda löner. Det är 2025 och vi har fortfarande folk som jobbar svart, utan papper, som om det vore 1800-talets Manchester.
Och det här händer i Europa där vi skryter om att du inte ens får sälja en brieost utan ursprungsbeteckning, men tydligen kan du piska folk bakom en symaskin bara du skriver ”Made in Italy” med rätt font.
Vad hände med den stolta italienska hantverkskänslan. Det är som om Ferrari skulle börja tillverka bilar på samma sätt, “Tjena, här är din Ferrari, byggd av någon som fick lön med kaka och öl.”
Personligen, när jag köper något dyrt vill jag åtminstone ha en bra historia. Typ: ”Den här jackan är vävd av en snäll mormor i Toscana.” Inte: ”Den är tillverkad under tvång av någon som knappt vet vad lön är.”
Det roligaste är att hela lyxindustrin säger: ”Vi är så etiska! Vi bryr oss om miljön och arbetsvillkor!” Men bakom kulisserna är det samma gamla svartjobb, samma arbetsmisshandel, och någon som får en smocka för att hen vågar prata om löner.
Jag menar, vad har vi för framtid egentligen? I ett hörn har vi AI som skriver romaner och komponerar symfonier. I det andra, fast fashion och slow justice. Men Loro Piana får nu ett års övervakning av domstolen. Ett år?! Herregud, jag fick mer övervakning när jag glömde att stämpla på pendeln!
Jag tycker vi ska ha en ny kategori på modeveckan: Snyggaste plagget med värsta arbetsförhållanden. Vinnaren får stå där och posa, medan underleverantören får stå och skrubba golvet bakom scenen.
Så nästa gång du ser en tröja från Loro Piana, känn på den. Känn hur mjuk den är. Och fråga dig själv: Är det här verkligen 100% cashmere eller 50% svett, 30% tårar och 20% slavarbete?
Napoleons röda mantel från Egyptenkampanjen finns tydligen fortfarande kvar.
Den e självklart dekorerad med guldbroderier, för ingenting säger ’militär strategi’ som att gå in i öknen och se ut som en väldigt aggressiv gardin.
Det här var ju en kampanj som slutade i katastrof. Han förlorade flottan, men lyckades starta något som kallades Egyptomani, hela Europa blev besatta av mumier och pyramider.
Det är ju som att säga: ’Ja, vi misslyckades totalt men vi fick hem en trend!’ Det är som när jag går ut för att köpa bröd, kommer hem utan bröd men med en ny inredningsstil: ’Jag kallar det faraonisk minimalism.’
Men det är ju coolt hur manteln finns kvar, som ett modebevis på att man kan misslyckas stort men ändå se bra ut när man gör det. Lite som jag på varje fredagsfest, haha.
WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.36' for table `dbs14370796`.`perz_postmeta`] INSERT INTO `perz_postmeta` (`post_id`, `meta_key`, `meta_value`) VALUES (28223, '_oembed_time_db59b8e6d4c34cf380478625fb461344', '1780256961')
Alt8 har alltså släppt sitt nya DJ-set från Gotec i Karlsruhe, och det är så tungt att tyskarna började bygga en ny Berlinmuren, inte av rädsla, utan för att bevara ljudet.
Det är som att någon kastade in trance-synthar i en torktumlare tillsammans med en säck cement, och ut kom själen av en ravegud.
Killen började sin bana som 10-åring genom att sno sin brors skivor. Redan där hör man: “nej, det här är inte en vanlig irländsk barndom med potatis och regn, det här är beats och trauma.”
Alt8 är vad som händer när du blandar hård techno med katolskt skuldkomplex och sen ger det ett par sneakers.
Det är något med Alt8 som är så brutalt ärligt. Han har gjort låtar som Chains on Humanity, vilket är exakt vad det känns som att ha jeans på sig under ett DJ-set.
Han remixar Darkness My Old Friend och gör det till något man vill klubba in i en industrilokal och gråta till samtidigt. Det är inte musik, det är känslomässig järnrörspolitik.
Och Gotec-setet alltså… det är som att han samlat hela sin barndoms aggression, sin brors Tiësto–skivor, en trasig mixer och 20 års repressiv katolicism och tryckt in det i 75 minuter. Jag svettades bara av att titta på YouTube-fönstret.
