WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.38' for table `dbs14370796`.`perz_options`]
INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('kc_options', 'a:4:{s:13:\"content_types\";a:0:{}s:8:\"css_code\";s:0:\"\";s:7:\"animate\";s:0:\"\";s:9:\"max_width\";s:6:\"1170px\";}', 'off') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)


Notice: Function _load_textdomain_just_in_time was called incorrectly. Translation loading for the health-check domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /home/www/public/wp-includes/functions.php on line 6121

WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.38' for table `dbs14370796`.`perz_options`]
INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('_transient_TD_THEME_VERSION', '12.7.1', 'on') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)

WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.38' for table `dbs14370796`.`perz_options`]
INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('widget_kc_widget_content', 'a:1:{s:12:\"_multiwidget\";i:1;}', 'auto') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)

WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.38' for table `dbs14370796`.`perz_options`]
INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('_site_transient_timeout_wp_theme_files_patterns-c0e93ee2b829470661dfff38cd97fbe0', '1758485625', 'off') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)

WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.38' for table `dbs14370796`.`perz_options`]
INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('_site_transient_wp_theme_files_patterns-c0e93ee2b829470661dfff38cd97fbe0', 'a:2:{s:7:\"version\";s:6:\"12.7.1\";s:8:\"patterns\";a:0:{}}', 'off') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)

WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.38' for table `dbs14370796`.`perz_options`]
INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('gutenberg_version_migration', '9.8.0', 'auto') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)

WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.38' for table `dbs14370796`.`perz_options`]
INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('_transient_doing_cron', '1758483825.9081559181213378906250', 'on') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)

Gritty Galore Magazine

WordPress database error: [INSERT command denied to user 'o14370796'@'217.160.134.38' for table `dbs14370796`.`perz_options`]
INSERT INTO `perz_options` (`option_name`, `option_value`, `autoload`) VALUES ('theme_mods_Newspaper', 'a:1:{s:18:\"custom_css_post_id\";i:-1;}', 'auto') ON DUPLICATE KEY UPDATE `option_name` = VALUES(`option_name`), `option_value` = VALUES(`option_value`), `autoload` = VALUES(`autoload`)

Home Blog

Sling Stone: retro byfest i Blade Runner-filter

Test
-
0

Syd Korea har alltså tagit över hela menswear-scenen. Medan killar i Stockholm fortfarande tror att en ACNE-mössa räknas som “stilmedveten”, springer Seoul runt i neoprenrockar, polkaprickiga kostymer och nån slags biodlarmössa från framtiden.

Det är som om Blade Runner och en gammal koreansk byfest krockade och bestämde sig för att göra runway ihop.

Och det funkar ju. Här hemma försökte jag köra på “androgyn look” en GÅNG, fick bara frågan om jag var sen till ett Håkan Hellström-gig. Det är skillnad på att vara avant-garde i Seoul och att se ut som att man tappat sina kläder i en second hand i Majorna.

Sling Stone blandar siden och vinyl, linne och plast, traditionella mönster och futuristiskt rave.

Så svaret på frågan varför Korea leder herrmodet är enkelt: de har fantasi. Här hemma får vi panik om någon försöker blanda beige med grått. Där borta är killar beredda att se ut som rymdpiloter på väg till en rave i Andromedagalaxen

WOOLEEX SS26: När varje look känns som en Eurovision-semifinal

Test
-
0
WOOLEEX körde sin SS26 på Tokyo Fashion Week och döpte den till “Meet the Met.”

Alltså, när ett japanskt brand bestämmer sig för att tolka Met Gala på catwalken, då vet man att det blir mer glitter än på en mellanstadiedisco i Småland. Jag såg bilder och tänkte: är det här mode, eller audition till Eurovision?

Herrkläderna hade paljetter, pärlnitar och materialmixar som såg ut som någon gjort en byteshandel mellan dragqueens i Shibuya och en arkitektstudent med för mycket koffein.

Om jag ser en snubbe i pärlbroderad trenchcoat på tunnelbanan i Stockholm, då vet jag att han antingen är influencer eller så har han precis förlorat ett vad.

Damsidan? Lager på lager av spets, glamour och revolt. Det såg ut som att Marilyn Manson hade börjat styra bröllopsindustrin.

Och hela grejen med att “Meet the Met” skulle handla om individualitet och excess, det är ironiskt, för Met Gala är ju känd för att alla ser ut som samma tre koncept: “Jag är en staty”, “Jag är ett draperi” eller “Jag är Jared Leto.”

Men Tokyo tog det på riktigt. Det här var inte bara mode, det var en övertygelse. Paljetterna bländade så hårt att jag nästan fick tinnitus i ögonen. Mitt favoritögonblick var när en modell kom ut med så mycket pärlor att jag tänkte: den där jackan väger mer än min själ efter tre år av Klarna-avbetalningar.

Så ja, WOOLEEX gav oss en kollektion som var lika delar glamour, kaos och rebellisk spets.

När Lemmy vänder sig i graven men Supreme kids vänder sig i kön

Test
-
0
Motörhead och Slayer gör collab med Anti Social Social Club. Alltså, det här är inte bara korsbefruktning, det är ren nekrofili på modegolvet.

Lemmy snurrar så hårt i graven nu att man kan använda honom som strömkälla för hela Los Angeles.

Anti Social Social Club, märket för alla killar som köper kepsen på resale för 4 000 och fortfarande aldrig haft en konversation som var längre än 45 sekunder. Vad är nästa steg? Bathory x Shein? Burzum x H&M Home: “inspirerad av norska fängelseceller.”

När jag var tonåring fick man köpa sin Slayer-tröja på Shock eller marknaden i Hultsfred. Man visste aldrig om trycket skulle lossna i tvätten, men man visste i alla fall att det inte var stylat ihop med en rosa hoodie med “Sad Boys Club” på ryggen.

Och grejen är, kidsen som köper det här, de har aldrig hört en Slayer-låt. De tror “Reign in Blood” är en ny juice cleanse. “Oh my god, it’s like celery but more brutal.”

Så nej. Motörhead och Slayer med Anti Social Social Club. Det kunde bara blivit värre om GG Allin hade gjort ett samarbete med Gina Tricot.

H&M Studio: Stockholm Noir möter São Paolo Lace

Test
-
0
H&M Studio öppnar i São Paulo och försöker korsa Brasilien med Sverige. Ni vet: samba möter snöslask, betong möter blomsterprint.

För inget säger Rio de Janeiro som en grå kappa med permanenta veck. “Hej samba! Här kommer jag i min betongjacka, dags att dansa bossa nova i en hisschakt.”

De snackar om att bygga en bro mellan São Paolo och Stockholm. Men den bron verkar mest gjord av betonggrå ull och enstaka spetsdetaljer. Som att IKEA och Victoria’s Secret fått ett barn och sen dumpade ungen på Bauhaus.

Ann-Sofie Johansson säger: “You can really see the uber feminine women in São Paolo, which you don’t really find in Stockholm.”

Exakt. I Stockholm ser du mest folk i svarta dunjackor som ser ut som att de just rymt från en North Face-anstalt. Ingen “uber feminin” aura där, bara “uber redo att stå i Systembolagets kö en timme innan midsommar.”

Det bästa är kontrasten: “rawness och sweetness.” På catwalken var det typ: “Här har du en dubbelknäppt kostym för att förhandla om räntan och här har du lite blommiga smycken ifall du skulle vilja se ut som farmors köksgardin samtidigt.”

Techno Viking: från fuckparad till folkdomstol

Test
-
0
Techno Viking. Den där videon från Berlin år 2000, Fuckparade. Det var som Love Parade, fast utan kärlek, bara svett och någon som såg ut som Thor om han hade tappat sitt gymkort och hittat en påse ecstasy i stället.

Videon låg i träda i sex år, sen 2006 BAM! YouTube. Viral. En miljon views om dagen. Och alla undrade: ”Vem är han?” Var det en MMA-fighter? En gud? En norsk Erasmusstudent som tappade bort sitt studentkort och tog över Berlin?

Internet älskar mysterier, men här gick det för långt. Folk började leta efter honom som om han var Banksy i bar överkropp.

Sen kom twisten. 2009 stämde Techno Viking faktiskt filmaren. Och han vann! 23 000 euro i skadestånd. Jag vet inte vad som är mest imponerande, att han lyckades casha in på att dansa aggressivt i shorts, eller att han lyckades bankrupta en hel konstnär.

Tänk er att förklara det i rätten: ”Ja, er heder, jag blev ofrivilligt känd för att jag marscherade som en romersk legionär på ecstasy. Jag vill ha pengar för att folk tyckte jag såg cool ut.”

Och sen det där citatet: ”Jag ville aldrig bli känd. Det var ett misstag. Ett hemskt, droginducerat misstag.”

Det som gör Techno Viking odödlig är inte bara musklerna, dansstegen eller det där iskalla ansiktet som såg ut som att han både dömde dig och frälste dig samtidigt.

Nej, det är ironin: att världens mest ikoniska virala dansvideo handlar om en kille som hatar internet och kändisskap. Han blev liksom anti-memet medans han var memet.

Tara Babylon: Haute Couture på rave och återvinning

Test
-
0

Så Tara Babylon är inte bara ett namn, det låter som en nattklubb i Bagdad där du antingen blir upplyst eller utkastad av en drag queen i handvävda tofflor.

Hon gör mode som performance art, vilket basically betyder: du köper en jacka men du får också ett psykbryt på köpet.

Hon är brittisk-irakisk men bor i New York. Alltså, snacka om att ha ett pass som ser ut som ett diplomarbete i geopolitik.

Och grejen är att hennes plagg är handgjorda, för att “hålla hantverket vid liv”. Jag testade själv en gång: stickade en halsduk på syslöjden i högstadiet. Två meter lång, men bara fem centimeter bred. Ser fortfarande ut som en heroinmissbrukad slips.

Men Tarars grejer är färgglada, galna, ekomedvetna. Det är som att hon gör haute couture för folk som går på rave men ändå vill kunna sortera sitt matavfall korrekt. Gender-fluid också, vilket jag älskar. Kläderna skriker inte “herr” eller “dam”, de skriker snarare “vem fan bryr sig, kolla på de här fransarna!”.

Och det är just det som är grejen: Tara Babylon gör kläder som känns som ett dansgolv i textilformat. Man tar på sig ett plagg och plötsligt hör man house från 90-talet i bakhuvudet.

Catwalk på hundrastgården: Camiel Fortgens SS26

Test
-
0
Camiel Fortgens körde modevisning i en park i Amsterdam. Inget catwalk, bara hundar, folk som drack öl och plötsligt gled modeller in som om de var på väg till kiosken.

Kläderna såg ut som någon tog Levi’s, Carhartt och en kostym från pappa, slaktade dem och sydde ihop på fyllan. “Perfekt opolerat,” som det så fint heter, annars hade vi sagt: “Oj, blev det så när du lärde dig trä tråden i nålen?”

Jag älskar tanken: “Vi skippar modehögskolan, vi kör Design Academy istället.” Typiskt holländskt, cykla till skolan med en baguette i ryggsäcken och ba: “Nu gör vi mode, men utan mode.” Och folk bara: “Genialiskt.”

Showen slutade med att man inte visste om man såg en kollektion eller bara en vanlig söndag i parken. Och det är väl det mest mode-mässiga av allt: att du inte kan avgöra om det är en look eller en missbrukad pikétröja från förra sommaren.

Beadwork, burnout och branding: YUEQI QI’s modeekvation

Test
-
0
NO NAME firar 10 år på Tokyo Fashion Week och självklart ser det ut som att en cyberpunk-rave krockade med en regnbåge och ett byggvaruhus.

Elektrisk rosa, smaragdgrönt, cutouts som får min gamla Emmaboda-tältduk att kännas diskret, och silhuetter så stora att de kunde ersätta hela SL:s bussflotta.

De återbesökte gamla arkiv också. Det är fint, som när man går tillbaka till sitt Bilddagboken-konto och tänker: “Oj, var jag så här emo? Eller var jag bara allergisk mot solljus?” Modearkiv funkar likadant. Fast istället för att hitta gamla pins och tröjor med dödskallar hittar man 2016 års silvriga byxor och tänker: “Det här ska rädda framtiden.”

Det fina är att de kallar det self-reconstruction. Mode som terapi. För oss andra är det billig bärs och att byta frisyr i badrummet klockan tre på natten. Men visst, köp en cyberpunk-rock för två månadshyror, det kanske hjälper dig att bli en bättre människa.

Så, grattis NO Name, tio år av att bevisa att det visst går att sälja drömmen om underground till folk som aldrig sett en källarlokal utan städhink i hörnet.

AJOBYAJO: från Blank Generation till Google Calendar

Test
-
0
Så AJOBYAJO, för er som inte vet, är ett koreanskt streetwear-märke som ser ut som om någon spillde hela Photoshop-palletten över en hoodie och sen ba: “Perfekt. Print it.”

De gör kläder i “large sizes”, vilket är modevärldens kod för “vi syr typ fyra XL så att folk på TikTok kan försvinna i en hoodie och se ut som ett begagnat tält från Roskilde.”

Det är som att AJOBYAJO kollade på en snubbe som just vaknat bakfull i en sovsäck och ba: “Designidé klar. Lägg till tryck.”

Men det bästa? De inspireras av Richard Hell. Du vet, punklegenden som såg ut som att han försökte uppfinna heroin-chic innan det blev trendigt, fast utan chic.

AJOBYAJO tog “Blank Generation” och tänkte: “Vet du vad världen behöver? En pastellfärgad oversize windbreaker med tryck av Richard Hells själskris.”

Och det är något med hur koreanska märken jobbar med punk. Det är liksom så, artigt. Som att någon startade ett punkband men också ville få bra betyg i hemkunskap.

Så AJOBYAJO är egentligen ett klädmärke för alla oss som vill känna oss lite kaotiska, men som också uppskattar att plagget fortfarande går att tvätta i 30 grader fintvätt.

Drôle de Monsieur ss26: Passivt aggressivt couture

Test
-
0
Drôle de Monsieur, bara namnet låter som nåt man skulle kalla en katt som röker Gauloises och hatar sina barn.

Två killar från Dijon startade alltså ett klädmärke och nej, inte senapskillar, utan streetwear-poeter. De hade ingen designbakgrund, vilket förklarar varför vissa plagg ser ut som att de är ritade i Paint av någon som just brutit upp med sitt stilideal.

De blandar 70-talets tryck med 90-talets rapminnen. Det är alltså typ: “Studio 54 möter fransk MTV Base.” Man får en collagejacka som ser ut som att den både varit på diskoklubben och hängt utanför tunnelbanan i Marseille med en freestyle och ett begynnande nikotinberoende.

Och ni vet att det är äkta när man ser deras lookbooks, alla modeller står med händerna i fickorna och blicken som säger “jag hatar dig, men subtilt.”

Så heder till Drôle de Monsieur. För att påminna oss om att du inte behöver vara från Paris för att ha swag. Du behöver bara en vision, lite nostalgi och en riktigt sur attityd.

123...32Page 1 of 32
© Newspaper WordPress Theme by TagDiv