Gritty Galore Magazine

Berlin-märket Haderlump lyckas vara både tidlöst och urbant på samma gång. Det är som om någon tagit klassiska silhuetter, gett dem en modern twist och sagt: ”Här, ha lite stil utan att skrika efter uppmärksamhet.”

Jag gillar verkligen hur de gör enkla plagg som känns självklarare än flashiga trender. Det är som mode för folk som vill se bra ut utan att behöva tänka “vad var det jag hade på mig förra veckan?” Det handlar om hållbarhet, kvalitet och rena linjer – inte en massa krusiduller.

I en värld där trender är snabbmat, är Haderlump som slow food för garderoben. Det är kläder som funkar både idag och om tio år, och det är rätt schysst, eller hur?

Så vad säger ni, är ni med på tåget som kombinerar klassiskt och nutida, eller är ni fast i nästa stora trend-fälla? Kommentera gärna!

Annaëlle Reudink har vunnit massa priser i Antwerpen för sin “djärva, dekorativa estetik”. Hon använder mode för att utforska spänningen mellan frihet och obeslutsamhet.

Det är som att hon har byggt en garderob för alla de versioner av sig själv som hon fantiserat om sen hon var liten: författare, surfare och advokat.

Jag relaterar. När jag var liten ville jag bli rockstjärna, pizzabagare och astronaut, helst samtidigt. Och hon pratar om “fiktionell självbiografi”, alltså att hitta på identiteter och sedan bära dem som kläder.

Men jag älskar ändå idén, att bära sina identiteter på kroppen. För då kan man vakna upp på måndagen och vara: “Idag är jag författare!” och på fredagen: “Idag är jag bara någon som överlevde kollektivtrafiken.”

Stone Island har bestämt sig för att deras nya höst/vinterkollektion ska inspireras av Medellíns stuntmotorcyklister.

För att vara tydlig: de har tagit en subkultur där folk bokstavligen kör på bakhjulet i 120 km/h och gjort det till mode för killar som får hjärtklappning av att cykla utan hjälm.

Och det är alltid så här med lyxmode. Stilen är “livet i ytterfilen”, men priset är “låna pengar av mormor”.För vad kostar en Medellín-inspirerad Stone Island-jacka? Typ som en begagnad moped.

Fast skillnaden är att med jackan får du inga “chicks”, bara killar som frågar “är den äkta?”

Diane von Furstenberg har släppt en ny denimkollektion för 2025. 12 plagg som säger ’Studio 54 möter helgbrunch’.

Vi snackar denimklänningar, jumpsuits och chambrayklänningar som svajar så fint att man nästan vill skaffa en vindmaskin hemma.

Tre sorters denim: stretchig Denim Jersey (äntligen jeans man kan andas i), chambray i skräddade och rufsiga former, och lasertryckt blommigt denim direkt ur arkiven.

Prislappen? Mellan 298 och 998 dollar. Storlekar? Från XXS till XL, alltså allt från ’jag lever på smoothies’ till ’jag lever på tacos’. Bara att klicka hem eller gå till flaggskeppsbutiken i Meatpacking District och låtsas att du är på väg till en kändisfest.”

Designern Kazuya Yamachika är som modevärldens motsvarighet till en kemilärare som fått en rockstjärna-karriär på sidan.

Han börjar sin pitch med: ”För att förstå mitt märke måste vi prata cellulosa.” Cellulosa! Som om jag inte redan haft nog med skolans kemi. Jag är bara här för att köpa en hoodie, inte börja på en biologilektion.

Men nej, han döper sitt märke ANCELLM efter den forskare som upptäckte cellulosa, Anselme Payen.

Sen snackar vi om kläderna: slitna hoodies, trasiga jeans och kavajer med foder som hänger löst. Det är som om någon har råkat spilla kaffe, gått en vända i lera och sen lagt allt i en tvättmaskin på fel program.

Men nej nej, varje fläck och hål är noga utplacerad. Det är som konst! Det är ”kontrollerat kaos”, säger han. Som min garderob när jag stressat till bussen, fast dyrt och designat.

Men det är något fint i det här med att kläderna ska se använda ut redan från början. Kazuya säger att han får inspiration från folk på gatan, när nån går förbi och deras kläder rör sig på ett coolt sätt.

Jag har också fått inspiration från folk på gatan, men mest från när jag har sett någon snubbla på trottoaren och slå sig. Inte riktigt samma vibe.

Och grejen med att låta kläderna ”vuxa med dig” är rätt nice. Tänk er att din hoodie har sett mer liv än du själv – den har haft fester, jobbmöten, heartbreaks och kanske en och annan spya.

Det är lite som att ha en bästa vän som alltid hänger med dig, bara att i det här fallet är det en dyr tröja som luktar lite som en gammal källare.

Så, nästa gång ni ser någon i en ”sliten” ANCELLM-tröja, tänk på det som om ni träffar på modevärldens svar på en biologiprofessor som bor i en grunge-rockstjärnas garderob. Det är konst, vetenskap och kaos i ett och det kostar multum.