Gritty Galore Magazine

Dime och Molson gör en collab. Ett skatebrand och ölbolag. Det är så klockrent kanadensiskt att det nästan luktar hockeysvett bara av pressreleasen.

Tänk er det här: två T-shirts och en mugg. En mugg! Som om någon skatare någonsin har suttit vid köksbordet och tänkt:

Fan vad nice det hade varit om jag kunde dricka mitt kaffe ur något som påminner mig om billig lager och ett kickflip som nästan gick hem.

Hela grejen lanseras på Dime Glory Challenge. Har ni sett den tävlingen? Det är typ X-Games fast om X-Games sponsrades av en kebabkiosk. Killarna där är så höga att de antagligen tror att muggen är en hjälm.

Och Molson, de säljer det som “heritage.” Bro, det är öl som smakar som någon redan druckit den en gång. Men nu är det plötsligt en designstatement.

Du kan alltså få en T-shirt i rött, vitt och blått för att visa att du älskar både skateboarding och, att somna i en buske efter en festival.

Kylie Jenner har lanserat en ny kollektion med GRACE LING, och tydligen är det för unga kvinnor som drömmer stort och vill vara sexiga, för sig själva.

Jag vet inte om jag ska applådera eller gråta i hörnet. Kylie säger att detta är minimal och wearable. Minimal och wearable, påminner mig om när jag köpte en “minimalistisk” plånbok som kostade mer än min hyra.

Den var så minimal att den knappt rymde mina kontokort. Jag gick runt och kände mig, luftig. Väldigt fashionabelt pank.

Det finns en Pierced Halter Bodysuit också. Bodysuit. För att påminna alla att ja, du kan vara sexig och stel som en planka samtidigt.

Och färgerna… svart, vitt och “Slate”. Slate. Jag vet inte hur ni känner, men när jag hör “slate” tänker jag inte på chic couture, jag tänker på min gamla dator som kraschar varje gång jag försöker kolla mejlen.

Ferragamo har släppt sin nya kampanj. Och det är inte vilken kampanj som helst, nej, det är konst.

Allt är så stramt och återhållet att jag först trodde det var en stillbild från en begravning i en italiensk arthouse-film.

Du vet, Visconti-stil: en man i en kostym sitter i ett rum med avskavd stuckatur och stirrar på ett askfat i fem minuter. Publiken bara: “Ja, detta är mode.”

De pratar om stillhet och negativt utrymme. Jag kallade det för “försening på SL” hela mitt liv, men Ferragamo lyckas göra det till lyx.

Accessoarerna används som rekvisita. En väska är inte en väska, det är plötsligt en känsla. Allt är “tidlöst, elegant, återhållet”. Låter bekant, det är exakt vad min mamma säger när hon inte vill erkänna att hon hatar min outfit.

Så här är Ferragamo höst/vinter 2025: ett helt universum av viskningar, skuggor och läderdetaljer. Vackert, ja. Men jag lovar, den enda som verkligen njuter av det är någon som redan äger fem vinvillor och ett piano som aldrig spelas.

Så Badfriend släpper en ny kollektion. Märket heter Badfriend, alltså de går direkt ut och säger: “Vi kommer låna din hoodie, aldrig tvätta den, och sen ghosta dig på Messenger.” Det är branding med ärlighet.

De kör sportmode med nitar, mönster och grafik. Perfekt för dig som vill se ut som att du är på väg till fotbollsträning men ändå redo för ett möte med din probations officer.

Favoriten? Ett grönrutat träningsset, jacka och shorts. Det ser ut som om Skottland fick en egen Adidas-linje efter att ha druckit tre Red Bull och tappat sin anställning på H&M.

Sen har de en mesh-jersey där det står “Badfriend” i rött på ryggen. Det är inte kläder, det är en varningstext. Typ: “Snacka inte med mig på efterfesten, jag kommer sno din öl och skriva ditt namn på min skuldlista i Swish.”

Och accessoarer, ett svart bälte med glitterbokstäver: “Fuck it.” Fantastiskt. För när man väl går runt i rutiga träningsshorts med nitar, är det exakt vad man redan har sagt till sin självkänsla: “Fuck it, jag kör.”

Så ja, kollektionen: för dig som vill kombinera street cred, sport och den energin man får av att blocka en gammal kompis på Insta.

Dessvärre är ju 00-talet är tillbaka och de har inte med sig någon finess alls.

Bershka x Von Dutch. Jag menar, vem trodde att vi skulle vilja ha truckerhattar igen?

Den här kollektionen är som ett greatest hits-album av Y2K: haltertops, bootcut-jeans, denim i varje tänkbar form och loggor så stora att de borde ha egna postnummer. Khaki, dusty pink, vitt och svart, perfekt om du vill kombinera “jag är chic” med “jag växte upp med flip phones”.

Och detaljerna, patchwork, vintage graphics och accessoarer överallt. Det är som om någon sa: “Låt oss ta allt som var coolt 2003 och göra det igen, fast utan att någon ifrågasätter varför.”

Jag kan se det framför mig: folk som inte ens var födda när Von Dutch var cool, glider runt i de här plaggen och tror att de är edgy.

Y2K är tillbaka, så om du vill ha kläder med attityd, nostalgi och “jag-vet-att-det-är throwback-men jag-äger-det men-jag-äger-det”-vibes, så är det här din chans. Och kom ihåg: loggan är större än ditt självförtroende, precis som på 2000-talet.