Trollkarlar på synth: Din guide till 2025 års mest absurda musikscen
Please, du är inte mystisk, du är bara en glorifierad second hand-shoppare med dammallergi.
Vill du se vad äkta obskyrhet är? Keller Synth, eller tänzelcore om du vill låta fancy, är som dungeon synth som gått på rave.
Tänk Black Metal + dansbeats + rå lo-fi – som om någon tagit din källar-keyboard och kastat den rakt in i en techno-klubb.
2019-splitten Drug Darkness/Friedhof var typ starten, sen kom 2022. Tenebris släpper Bedroom Party och plötsligt har keller synth sin Youtube-moment, hela 50 000 views.
Hexenmeister släppte Pilzritual Der Hexen samma år, över 150 000 views. Jag menar, nu snackar vi mainstream, för folk som vill kalla sitt vardagsrum för “den digitala dungeon”.
Men ibland, ibland kommer någon som Warlock Corpse och plötsligt känns världen lite mer magisk igen.
Här har vi en kille som tar dungeon synth på ett sätt som får dig att glömma allt annat. Han spelar inte bara keyboard, han förvandlar dammiga källare, rituella ljus och gamla kopieringsmaskiner till levande, pulserande fantasyvärldar.
Det bästa? Han gör det hela utan att tappa autenticitet. Medan nybörjarna fortfarande bor hemma hos mamma och kämpar med sina Casio-keyboards, levererar Warlock Corpse album efter album som både hyllar genrens rötter och tar den till nya höjder.
Han är briljant, mystisk och, vågar jag säga – nödvändig.
Warlock Corpse är levande bevis på att dungeon synth inte bara är en nisch för nördar med alltför mycket fritid, det kan vara ren, förbannad magi.
Intervjun ingen bad om, men alla behöver. Vi tar ett snack med Warlock Corpse!
GRITTY GALORE: Hur skulle du beskriva din musik för vanliga dödliga? Vad är egentligen en dungeonsynth, förutom något man borde låsa in i just en dungeon?
Dungeon-synth handlar för mig om atmosfär och Estetik, det är en genre där jag kan uttrycka mina känslor och mitt humör genom ljud och melodier.
Ljudet kan variera enormt: ibland extremt mörkt och lo-fi, ibland melodiskt och episkt, som musik till en saga som aldrig blivit skriven.
I min musik experimenterar jag gärna med ljud och stilar, och slänger in andra element i dungeon-synthen, som rytmer eller inslag från andra genrer – för att göra det mindre outhärdligt att lyssna på, kan man säga.
GRITTY GALORE: Förutom Warlock Corpse är du involverad i ett dussin andra projekt som musikaliskt har ungefär lika mycket gemensamt som en pingvin och en gräsklippare.
Vad ledde dig specifikt till denna obskyra scen? Hittade du något här som saknades i dina andra konstnärliga strävanden, eller var det bara ett sätt att imponera på nördtjejer?
Man kan säga att jag kom till dungeonsynth och black metal gradvis. I mina andra projekt har jag alltid dragits till musikens mörkare sidor, och vid någon punkt började jag först lyssna på dungeonsynth, och sedan skapa det själv. Det var som att hitta hem, om “hem" vore en fuktig källare full med fantasylitteratur och vintage-syntar.
GRITTY GALORE: Mellansekvenser, som ofta används i black metal, anses vara grundläggande för dungeon-synth, tillsammans med den mörka estetiken.
Varför tror du dessa troper fungerar så bra tillsammans? Är det bara en konspiration för att sälja fler medeltidsinspirerade kaftaner?
Jag tror mellansekvenserna fungerar så bra eftersom de skapar en särskild atmosfär, som att kliva in i en annan värld eller verklighet. De gör albumet filmiskt, atmosfäriskt och komplett.
I mina egna releaser använder jag dessa element, men jag försöker alltid tillföra något extra: udda ljud, samplingar, klipp från gamla skräckfilmer och liknande. Den visuella aspekten är lika viktig för mig som själva musiken: bilder, foton och omslag hjälper lyssnaren att sjunka djupare in i atmosfären. Eller som vi säger i branschen: om musiken låter halvtaskig, kan du alltid dölja det bakom en cool bild av ett spöklikt slott.
GRITTY GALORE: Även om antalet dungeon-synth-artister från kontinentaleuropa växer dag för dag, är genrens infrastruktur huvudsakligen centrerad kring amerikanska förlag, varav några också har publicerat dina verk.
Tycker du att mer behöver göras på hemmaplan, eller är det bekvämare att vara mystisk på distans?
Det beror förmodligen på att det finns fler lyssnare i USA och att scenen där är större. Kanske dyker det snart upp större europeiska förlag också. Men spelar det egentligen någon roll var förlaget ligger? I slutändan handlar det om musiken, inte geografin. Och tack vare internet kan jag vara mystisk globalt utan att lämna min källare.
GRITTY GALORE: Hur tas den här typen av musik emot på konserter? Spelar ni ofta live, eller riskerar ni att förstöra mystiken genom att visa er vara vanliga människor?
Jag älskar hur publiken reagerar på min musik. När jag spelar instrumentala kompositioner lyssnar de intensivt, när det är rytmiskt med sång börjar de dansa. Ingen blir uttråkad eller om de blir det, är de för artiga för att visa det.
Det blir en del spelningar, men jag skulle gärna se fler. Under 2026 kommer jag särskilt fokusera på liveframträdanden. Trollkarlskappan är redan beställd.
GRITTY GALORE: Slutligen, vad vill du säga till din publik innan vi avslutar?
Stöd och bevara oberoende musik, det är en av de saker som förenar människor över gränser och språk. Det är en stor ära att få dela min musik med er, och jag hoppas att jag inte gör er besvikna.
