Chika Kisada SS26: balett möter punk i ett betongrum som luktade mer parkeringsgarage än catwalk.

Det var trasiga strumpbyxor som sytts ihop på fyllan, pikétröjor byggda av tre olika plagg, och denim med hål större än min hyra.

Det är kläder man faktiskt kan bära på stan, men ändå ser ut som du både kan gå på rave i Shibuya och bryta foten i en tåspetssko. En garderob som är lika delar trasig, söt och farlig, precis som en bakfylla i Stockholm.

Chika Kisada kör alltså SS26 i en betonglåda och kallar det för mode. “Urban rawness möter refined femininity.” Det är fint sagt för: vi hyrde ett parkeringsgarage och klistrade fast lite tyll på en byggställning.

Det är “ballet × punk.” Det låter som två tjejer från helt olika gymnasieklasser som blev ihop på fyllan. Ballettjejen vill repa Svansjön, punktjejen vill repa Kuken & Revolten, och resultatet är en catwalk med söndertrasade strumpbyxor och krinoliner under randiga toppar.

Patchwork var också ett stort tema. Skjortklänningar ihopsatta av tre olika tyger, tights som ser ut som du slogs med en tvättmaskin. Modekritikerna kallar det “deconstructed.” Jag kallar det “min mamma försökte lappa mina jeans men hon var full.”

Jag gillar ändå grejen. Det är som en uniform för oss som är för trashiga för balett men för pretto för punk.

Så slutsatsen är: modevärlden älskar när du ser ut som en trasig docka. Bara du gör det i rätt betonglåda, med rätt soundtrack och någon idiot som säger “cohesive vision.”