MANC, ett märke som vill “reinventa tidlösa silhuetter”. Vilket i klarspråk betyder: vi gjorde en väska igen, men nu med fler pressreleaser än materialkostnad.

Designad i New York, producerad i Istanbul, med “ett internationellt hjärta”. Det där låter som en Tinderbio från någon som jobbar extra på Espresso House och försöker verka mystisk.

Och så heter de MANC, efter grundarnas efternamn. För mig låter det mer som en energidryck för gymkillar: “MANC: feel the pump!”

Fast här är det istället handsydda totes i “magisk garderob som ska leva för evigt”. Alltså, den garderoben har längre livslängd än mitt förhållande.

De säger att de vill bryta könsnormer genom att låta atleter springa runt med färgglada totes. Jag gillar dock idén: styrka och känslighet kan leva ihop. Men låt oss vara ärliga, om jag själv försöker jogga hem från ICA med en tygpåse, så är det noll elegans.

Det är mest en blandning av mjölk som skvätter, en krossad banan och en aura av “det här var inte planerat”.

Så, MANC, fortsätt gärna utmana könsroller med lyxiga totes. Men tills ni gör en modell som är spilltålig mot folköl och kebabsås, kommer jag aldrig känna att det är min kampanj.