Lady Pink. Född i Ecuador, uppvuxen i Queens, och vid 15 började hon tagga tåg. Vid 17 var hon redan på MoMA PS1 bredvid Basquiat och Keith Haring. Vid 17.

Alltså, fatta att kliva in på en utställning och bara: “Ja, där är Basquiat, där är Haring… och där är… jag.” När jag var 17 klampade jag mest in på McDonald’s och blev utslängd för att jag satt för länge och drack en refill på en liten läsk.

Och jag älskar hur Lady Pink beskriver att hennes konst var till för “straphangers”, alltså de där som hänger i tunnelbanan. Saxofonister, äldre, hemlösa. De verkliga New York-borna.Hon gjorde graffiti som ett kärleksbrev till folket i tunnelbanan. Jag älskar det! Jag har aldrig sett någon skriva en kärleksförklaring i vår tunnelbana. Det närmaste jag sett är “Kenta älskar Bira 4-ever” på ett säte på gröna linjen.

Och nu har hon en hel utställning som är en “immersive NYC subway experience”. Lady Pink är en ikon. Hon tog något folk kallade vandalism och gjorde det till historia.

D’Stassi Art12-18 Hoxton St, Drysdale St,London N1 6NG, United Kingdom