Runrummer, 28 år, uppvuxen i Birmingham. Ni vet, Birmingham, det är staden där man antingen blir stålverksarbetare, Peaky Blinder eller indie-artist med existentiell ångest.

Hon valde det tredje. Bra val, kepsarna klär inte alla.

Hon älskade Bowie och Kate Bush som liten. Jag menar, Bowie och Kate Bush?! Hon satt och skrev poesi om själens mörka vrår, jag byggde kojor av kuddar och åt Frosties.

Det här är hennes singel I Like Getting High (But Not All The Time) remixad av Tommie Goes Harderr. Alltså, vilken titel! Det låter som en ursäkt man drar till sin terapeut: ’Jag har kontroll, jag lovar, det är bara… fritidsrökning.’ Och musikmässigt är det en 4×4 beats, så man kan både dansa och reflektera över sitt missbruk. Multitasking!

Låten handlar om att vara en independent-artist och samtidigt försöka, ni vet, betala hyran. Hon beskriver det som två världar som krockar. Runrummer fångar det där så väl, livet som konstnär är som att jonglera eld, samtidigt som du försöker laga middag och betala elräkningen utan att bränna ner allt.

Men hon påminner oss också att det är okej att ta hand om sig själv, hitta sin balans och vara ärlig med sina demoner, även om de ibland låter som en dålig indie-låt på repeat i huvudet.