All right, så Copenhagen Fashion Week hade en modevisning från Royal Danish Academy som var så djup och politisk att jag trodde jag råkat gå in på ett FN-toppmöte med bättre outfits.

Elva designers från nio länder, det låter mer som en Eurovisionsfinal än en modevisning. Fast istället för ballader och glitter fick vi queer historieskrivning broderad i kavajslag och klasskamp insydd i sömmarna.

Det var som om varje plagg skrek: “Jag är inte bara kläder, jag är ett trauma, en revolution, och en mormors vävteknik!”

Jag såg en jacka som såg ut som om den varit med i tre protestmarscher, två breakup och en queer brunch och det var bara från axlarna upp.

Och de släppte en dokumentär två dagar efter showen. Förstå hur edgy du måste vara som designer för att ha en efterfilm innan du ens har en hemsida. Det är inte “kolla mitt portfolio”, det är “kolla min kamp!”

Men jag älskar det ändå. För i en värld där mode ofta handlar om att dölja verkligheten, försöker de här människorna visa den. Med nitar, tyg, och en hel del ärliga känslor.