Har ni sett den nya kollektionen från R10K? Den heter Cramp’d, vilket låter som hur man mår efter att ha ätit fem foodtruck-burgare på Way Out West och försökt bajsa i ett bajamaja med låg självkänsla.

Alltså, det är mode för dig som känner att din garderob borde ha PTSD. Allting ser ut som att det blivit påkört av en cyberpunk-moppe, och sen lappats ihop av någon som bara gått halvvägs genom en YouTube-tutorial: “How to make a hoodie with emotional baggage”.

Självklart kommer kläderna förstörda från början. Hål, fläckar, uppklippta som att någon försökte laga dem med ilska och ett glas vin. Jag kollade på en tröja och tänkte: ”Den här har levt mer än jag.” Den har varit på rave i Ukraina, blivit dumpad via fax, och sovit på ett golv i Tokyo med GG Allin som roommate.

Det är inte längre “grunge chic”, det är mer “jag stängde av tvättmaskinen mitt i ett nervsammanbrott.”

Och mitt i allt detta så säger R10K: “Det här är inte kaos, det är ett språk.” Ett språk?! Broder, jag försökte läsa deras press release och fick en panikattack i Helvetica.

De pratar om att deras kläder är halvfärdiga men avsiktliga. Som mitt exs examensarbete.

Men jag ska vara ärlig. Jag såg en hoodie där som var så fult cool att jag nästan kände mig hotad. Den såg ut som om någon knäppt ihop en filt från Myrorna med ett fisknät och självhat. Jag ba: “Det där… det där är jag.”

R10K har gett oss kläder som inte försöker vara snygga, utan som skriker: “Jag överlevde algoritmer, nyhetsbrev och en elcykelolycka, OCH jag ser ut som ett kollage gjort av trauma.”