Vi känner alla igen synen: en duk täckt av till synes slumpmässiga färgstänk och droppar. Jackson Pollock. Och handen på hjärtat, hur många av oss har inte i hemlighet tänkt: ”Min treåring skulle kunna göra det där efter en burk fingerfärg för mycket”?
Tanken kittlar, nästan lite respektlöst. Här står vi inför verk som hänger på världens finaste museer, och en liten röst inom oss viskar om barns lek och olyckor med färgburkar.
Men låt oss skruva upp absurditeten ett par varv. Tänk om den där ”slasken”, som den kanske oinvigde skulle kalla det, inte bara var ett uttryck för en konstnärs inre kaos, utan också ett verktyg i ett globalt politiskt spel?
Under det brinnande kalla kriget, medan världen höll andan inför hotet om kärnvapenkrig, utkämpades en annan, mer subtil strid: kampen om idéer och inflytande. Mitt i detta ideologiska slagfält hade CIA, den amerikanska underrättelsetjänsten, en oväntad taktik i rockärmen. De bestämde sig för att använda konsten som ett vapen.
Ja, du läste rätt. Medan bomber och propaganda fyllde luften, smidde CIA i hemlighet planer för att lyfta fram den amerikanska konsten som en symbol för frihet och kreativitet – i skarp kontrast till den påstått kuvade konsten i Sovjetunionen.
Och här kommer den riktigt saftiga detaljen: Rykten florerar, och vissa källor hävdar bestämt, att CIA inte bara ”stödde” konsten i allmänhet. Nej, de ska ha gått ett steg längre. Tänk dig män i mörka kostymer som diskret glider in på gallerier, som viskar uppmuntrande ord (och kanske en och annan sedelbunt) till konstkritiker. Föreställ dig tidningsredaktörer som plötsligt upptäcker en outtömlig fascination för just den där droppmålningen.
Kan det verkligen vara sant? Att inflytelserika krafter i kulisserna aktivt arbetade för att höja statusen på en konstform som många vanliga människor betraktade med misstänksamhet? Det är en tanke som är både kittlande och en smula svindlande.
För visst är det svårt att kritisera något som hyllas unisont av ”experterna”. När gallerierna dignar av Pollocks verk, när kritikerna öser lovord över hans ”revolutionerande teknik” och ”djupa uttryck”, vem är då du att säga emot? Vem vill vara den där tråkiga personen i hörnet som mumlar om färgspill?
Oavsett om det var CIA:s hemliga manipulation eller bara en organisk utveckling av konstvärlden, så är faktum kvarstår: Jackson Pollock gick från att vara en relativt okänd konstnär till en ikon.
Hans verk säljs för astronomiska summor, och hans stil har inspirerat generationer av konstnärer (och kanske även en och annan treåring med en överbliven färgburk).
Så nästa gång du står framför en Pollock-målning och känner dig skeptisk, kom ihåg den här historien. Kanske är det inte bara ditt barn som ”kunde ha gjort det där”. Kanske var det också en hemlig operation som syftade till att måla om bilden av en hel nation. Och det, mina vänner, är onekligen en tanke som ger verket en helt ny, om än aningen konspiratorisk, dimension.
