Så Miu Miu… ni vet, det där märket som får en att känna att man både är en rebellisk skolflicka och en melankolisk poet som tappat sitt anteckningsblock i en skog full av mossa. Deras nya kampanj, ”L’Été 2025”, utspelar sig i en övervuxen skog. Alltså, det är inte en modereklam – det är en feberdröm från en väldigt modemedveten älva.
Och fotografen är en konstnär som aldrig gjort modefoto innan! Det är som att låta nån som aldrig kört bil göra en Formel 1-tävling – men det funkar!
Men det jag älskar mest är hur de beskriver kläderna: ”skoluniformsmotiv” kombinerat med ”louche styling”… alltså, hur säger man det på svenska? Typ ”kaxigt slarvig rebell med betyg i bild och cigg i gympaskon”.
Jag bar liknande grejer i högstadiet. Det var inte haute couture. Det var ”jag försov mig och mamma är arg.” Men nu? Nu är det 12 000 kronor och ett pressmeddelande som luktar poetiskt dagg.
Och ändå… det funkar! Jag vill också ligga på en antik soffa i skogen med ett par Miu Miu-solglasögon och låtsas att jag tänker på existentialismen, när jag egentligen bara undrar var närmaste toalett är. För att den där ”suspenderade verkligheten” som kampanjen pratar om? Det är exakt hur jag känner mig varje gång jag försöker förstå mode överhuvudtaget.
