Song for the Mute startades 2010 av Melvin Tanaya och Lyna Ty, själv tycker jag det låter mer som ett indieband som spelar i en övergiven fabrik än ett modemärke. Jag gillar det.

Deras koncept? Att ge röst åt de röstlösa. Jag vet inte vad jag gillar bäst, att de gör experimentella plagg, eller att mina kläder plötsligt har en djupare inre monolog än jag själv.

Deras design är minimalistiska, bekväma och typ utilitaristiska. Det låter ju som mode för folk som hatar mode, men ändå vill se ut som att de bryr sig.

Sen älskar jag att de hämtar inspiration från personliga erfarenheter, konst, arkitektur, och ljud. Ljud? Alltså någon sitter där i ateljén: “Okej, det här tyget ska kännas som ljudet av ett gammalt piano som faller ner för en trappa.” Och alla bara: “Geni! Sy det!”

Jag vet inte om Song for the Mute vill ge röst åt de röstlösa men de har definitivt gett kläderna mer personlighet än jag har på måndagsmorgnar.