Alltså, Giorgio Armani var inte ens på sin egen haute couture-visning i Paris för första gången på 20 år.

Han satt hemma i Milano, sjuk och körde showen på distans. Det är lite som om min mamma skulle försöka göra tacos via Zoom, man vet aldrig om det blir riktigt samma vibe.

Men Armani, han är ju kontrollfreak deluxe. Han satt fastklistrad vid sin telefon och dirigerade allt som en general i ett krig mot dålig smak. Jag kan bara föreställa mig hur han satt där och sa: “Nej, nej, nej! Inte mer glitter! Mer diskret glamour, som en elegant katt som smyger i natten!”

Kollektionen hette Noir Séduisant. Svart och förförisk. Förstås. Det är Armani! Hans färgpalett är som min garderob efter tre dåliga dejter och ett sammanbrott: svart, svart, svart… och silver om jag känner mig wild.

Och hela grejen med att han är en “excentrisk med disciplin”, det är som att han är modevärldens motsvarighet till min kompis som är superstrikt med träning men ändå äter pizza varje fredag. Du vet, strikt men ändå med lite flair.

Så ja, Armani ligger steget före oss andra. Han gjorde “tidlös stil” innan det blev en trend, medan jag fortfarande försöker lista ut hur man parar ihop strumpor.