Oakley lanserar alltså en Stunt Collection. Det låter mer som en VHS från 90-talet med Jackass än ett par solglasögon.

“HyperGrip Technology”, kom igen. Jag har haft fyllesms med mer trovärdig varumärkning än det.

De har testat dem med 15 proffsatleter. Femton! Jag är ganska säker på att min mamma hade kunnat ge samma feedback: “Ja, de sitter kvar i ansiktet när jag går till Konsum. Bra brillor.”

Och de där namnen: Stunt Wing, Stunt Devil, Stunt Glider. Det är inte glasögon längre, det är Transformers som aldrig fick egen film. Jag vill ha Stunt Wing, men bara om jag får fjärrkontroll till.

Jag läste att Stunt Devil har ett “frog foot-inspired split temple tip.” Alltså, det är en glasögonskalm, inte ett terrarium. Jag behöver inte känna att jag kysser Kermit varje gång jag tar av mig brillorna.

Det sjukaste är att de ska “move the game forward.” Jag vet inte, men jag tvivlar på att NFL någonsin förlorat en match för att någon sa: “fan, glasögonen halkade ner på näsan.”

Men det är väl där vi är nu: sportbrillor som låter som Marvel-karaktärer och kostar som en hyra i andra hand i Solna. Oakley borde bara vara ärliga och säga:

Vi säljer plastbitar som får dig att se ut som en blandning av Iron Man och en snubbe i Vasaloppet.

Breaking News: Beyond Retro har lanserat en tygpåse.

Men vänta! Det är inte bara en tygpåse. Det är en Pennate Bag. En tygpåse med självförtroende. En tygpåse som läst Donna Haraway och har en växtbaserad hudvårdsrutin.

De säger att varje påse är unik, tillverkad av “pre-loved” denim. Pre-loved. Det är så vintagebranschen säger “någon svettades i det här 2008 och sen glömde det i ett flyttlass till Huddinge.”

Men visst, kalla det “pre-loved” så känns det som att du köpt en påse som blivit kysst av en fransk poet, inte tappad bakom ett gym.

Jag älskar också hur de säger att detta är ett “tyst statement om konsumtion.” Ja men visst, inget skriker tyst som en stor denimpåse med BRISTOL ingraverat i Arial Bölder.

Det här är egentligen det perfekta plagget för samtiden: ett objekt som säger “Jag är emot konsumtion” samtidigt som du konsumerar det. Det är som när folk går till en klimatrevolt i sina Patagonia-jackor för 4 000 spänn.

Så nästa gång du ser någon med en Beyond Retro Pennate Bag, vet du att den väskan är mer än bara ett bärverktyg. Det är en accessoar, ett manifest, och ett tyst skrik i slow fashion-format:

Snälla, sluta köpa Shein.

MANC, ett märke som vill “reinventa tidlösa silhuetter”. Vilket i klarspråk betyder: vi gjorde en väska igen, men nu med fler pressreleaser än materialkostnad.

Designad i New York, producerad i Istanbul, med “ett internationellt hjärta”. Det där låter som en Tinderbio från någon som jobbar extra på Espresso House och försöker verka mystisk.

Och så heter de MANC, efter grundarnas efternamn. För mig låter det mer som en energidryck för gymkillar: “MANC: feel the pump!”

Fast här är det istället handsydda totes i “magisk garderob som ska leva för evigt”. Alltså, den garderoben har längre livslängd än mitt förhållande.

De säger att de vill bryta könsnormer genom att låta atleter springa runt med färgglada totes. Jag gillar dock idén: styrka och känslighet kan leva ihop. Men låt oss vara ärliga, om jag själv försöker jogga hem från ICA med en tygpåse, så är det noll elegans.

Det är mest en blandning av mjölk som skvätter, en krossad banan och en aura av “det här var inte planerat”.

Så, MANC, fortsätt gärna utmana könsroller med lyxiga totes. Men tills ni gör en modell som är spilltålig mot folköl och kebabsås, kommer jag aldrig känna att det är min kampanj.

Diesel och Eastpak släpper en collab på resväskor. Ja, för det vi alla saknade var mer design på väskor.

Precis som att världen behövde en “bi-material mash-up” för att gå till Ica Maxi.

Kollektionen har Day Pak’r, Shoulder Bag, Springer, Shop’r Tote och Transit’r.

Jag älskar namn som det här, det är som om någon bara tryckte på alla knappar i ett Scrabble-set och ba: “Vi kallar dem så.”.

Och printen… trompe l’oeil denim. Alltså denim som ser ut som denim fast inte denim.

Självklart finns multi-pocket, coin-pocket och illusion-texturer… i praktiken betyder det: “Jag vet att du inte kommer använda fickorna, men vi vill att du ska känna dig som en spion när du packar dina strumpor.”

Diesel x Eastpak är alltså design, lekfullhet och lite konstnärligt kaos, allt i en väska som fortfarande bara ska bära min lunchlåda och laptop.