Hörrni, Birkenstock har alltså relanserat sina OG trädgårdstofflor. Ja, skor som designades för att stå i kroppsvätskor på vårdcentraler ser numera ut som nåt man skulle ha på sig när man serverar vin-natur på ett galleri i Neukölln.

Alltså det är något poetiskt med en sko som designades för att stå emot olja, blod, och sånt där du vanligtvis bara ser i CSI: Trädgårdslandet, men som nu plötsligt marknadsförs som suave slippers. Suave!? Jag visste inte ens att en klumpig, backless plastklump kunde vara suave. Det låter som att någon försökte beskriva sin ex och sko samtidigt.

Men Birkenstock säger att det här är brutalist design. Ja, det är brutalt. Brutalt fult. Men också så bekväma att man förlåter allt. Det är som den där kompisen man har haft sen mellanstadiet, den som alltid dyker upp i fleeceväst och luktar rökt ost, men som man ändå älskar för att de vet exakt hur man mår bara genom att kolla hur man går.

Och färgerna! Jag såg nån i ett par fuchsia Profi Birki 2.0. Det såg ut som att de trampat rakt i ett experimentellt konstprojekt med gelatin och eld. Men ändå, ändå, jag kände ett sting av avund. Jag stod där i mina trötta sneakers och tänkte: Fan också, jag är inte anti-slip. Jag halkar på livets alla vätskor.