Har ni sett det senaste från Japan – och jag menar inte anime eller sushi den här gången? Nej, jag pratar om något ännu mer minimalistiskt och existentiellt – Graphpaper’s nya kollektion.
Det är som om varje plagg viskar ”mindre är mer” och ”du är för mycket” direkt i din själ. Svart, grått, beige och marinblått – färgerna som säger ”jag har känslor, men jag tänker definitivt inte prata om dem”. Det är som en LinkedIn-profil i tygform.
Naturligtvis kunde jag inte låta bli att prova konceptet själv häromdagen. Svart polotröja, boxig läderjacka, off-white byxor – jag skulle definitivt se ut som en riktig stilikon. Tyvärr slutade det i stället med att en hipster stoppade mig och undrade vilken arkitektbyrå jag jobbade på. Så mycket för att se cool och minimalistisk ut.
Det är verkligen en utmaning att bära den här typen av kliniskt, tillbakadragen stil på ett naturligt sätt om man inte är van vid det. Det är som om varje outfit försöker förmedla ”jag är så nonchalant och framgångsrik att jag inte ens behöver visa några känslor”. Vill man undvika att se ut som en parodi måste man verkligen landa rätt.
Men jag kan förstå att det finns en viss dragningskraft i det – en slags existentiell tyngd och sofistikerad återhållsamhet. Att kunna uttrycka så mycket med så lite. Att se ut som om man har alla livets hemligheter gömda i sin mörka, neutrala garderob.
Kanske borde jag ge det ett nytt försök – fast den här gången utan att försöka se ut som en arkitekt. Vem vet, kanske är jag bara inte minimalistisk och återhållsam nog ännu. Någon dag kommer jag kanske kunna viska ”less is more” till världen med min enkla, existentiella outfit. Tills dess får jag nöja mig med att beundra Graphpaper från sidan.
