Har ni läst Brunello Cucinelli’s brev till ungdomen? Det är inte bara ett brev. Det är typ en kombination av ett antikt manifest, en kärleksförklaring och en IKEA-manual i poetisk form. Det börjar med: ”Oh my dear young people…” Och jag bara: Okej, Shakespeare, kör.
Sen börjar han rada upp citat från gamla gubbar som hatat ungdomar genom tiderna. Vi snackar allt från en präst i forntida Egypten till Boccaccio å Socrates. Typ: “Den här ungdomen är lat, dekadent och kommer aldrig kunna föra kulturen vidare.”
Det är som att varje civilisation haft samma gruppchat: ”Har ni sett vad kidsen har på sig nuförtiden?” ”Ja, de bär jeans och dricker öl istället för att offra getter till Ra. Skandal!”
Men sen svänger Brunello! Han säger typ: ”Men vet ni vad? Jag tror på er ändå.” Det är som att ha en riktigt sträng farfar som först läser upp allt negativt som nånsin skrivits om dig… och sen säger: ”Men jag älskar dig ändå, din lilla skit.”
Och han är så filosofisk. Han pratar om bibliotek som ”kärnmagasin för själen”. Själv har jag mest använt bibliotek för att låna laddsladdar och kolla på folk som sover i fåtöljer. Men det är tydligen där revolutionen börjar!
Det bästa är att han uppmanar alla ungdomar att göra en humanistisk revolution. Med vapen som drömmar, vänlighet och måttfullhet. Det är gulligt. Men lycka till med det i dagens värld där hela världen tittar stolt på när ett folkmord pågår.
