Har ni hört om Loro Piana? Det där lyxmärket som ägs av LV och säljer tröjor för 30 000 spänn och betalar sina arbetare 4 euro i timmen. Det är som att köpa en Ferrari och betala bensinen med pantburkar.

De har tydligen en underleverantörs-workshop där en arbetare blev misshandlad bara för att hen bad om sina obetalda löner. Det är 2025 och vi har fortfarande folk som jobbar svart, utan papper, som om det vore 1800-talets Manchester.

Och det här händer i Europa där vi skryter om att du inte ens får sälja en brieost utan ursprungsbeteckning, men tydligen kan du piska folk bakom en symaskin bara du skriver ”Made in Italy” med rätt font.

Vad hände med den stolta italienska hantverkskänslan. Det är som om Ferrari skulle börja tillverka bilar på samma sätt, “Tjena, här är din Ferrari, byggd av någon som fick lön med kaka och öl.”

Personligen, när jag köper något dyrt vill jag åtminstone ha en bra historia. Typ: ”Den här jackan är vävd av en snäll mormor i Toscana.” Inte: ”Den är tillverkad under tvång av någon som knappt vet vad lön är.”

Det roligaste är att hela lyxindustrin säger: ”Vi är så etiska! Vi bryr oss om miljön och arbetsvillkor!” Men bakom kulisserna är det samma gamla svartjobb, samma arbetsmisshandel, och någon som får en smocka för att hen vågar prata om löner.

Jag menar, vad har vi för framtid egentligen? I ett hörn har vi AI som skriver romaner och komponerar symfonier. I det andra, fast fashion och slow justice. Men Loro Piana får nu ett års övervakning av domstolen. Ett år?! Herregud, jag fick mer övervakning när jag glömde att stämpla på pendeln!

Jag tycker vi ska ha en ny kategori på modeveckan: Snyggaste plagget med värsta arbetsförhållanden. Vinnaren får stå där och posa, medan underleverantören får stå och skrubba golvet bakom scenen.

Så nästa gång du ser en tröja från Loro Piana, känn på den. Känn hur mjuk den är. Och fråga dig själv: Är det här verkligen 100% cashmere eller 50% svett, 30% tårar och 20% slavarbete?