Alltså, Kolor’s nya kollektion, den är som om Marty McFly och Coco Chanel gick på en fika och bestämde sig för att designa kläder ihop.

Det är tidresor, men inte så där med blinkande ljus och galna tidsmaskiner, utan mer som en flört med tiden. Typ: ”Hej, 80-tal, vill du hänga med på en kaffe?” och 80-talet svarar: ”Visst, men bara om jag får ha på mig min axelvadderade kavaj!”

Jag menar, kläder som är skräddarsydda men ändå lekfulla, det är som att ha en chef som är strikt men alltid med glimten i ögat.

Men Kolor fattar grejen, att det inte handlar om att jaga perfektion, utan om att hitta skönhet i det lilla kaoset. Lite skeva sömmar och oväntade proportioner, som om kläderna säger: ”Jag är inte här för att passa in, jag är här för att dansa på kontoret och få dig att le.” Jag gillar det! För ärligt, vem vill ha kläder som är så stela att man måste stå som en robot på festen?

Men det bästa var ändå hur Kolor ”leker med tiden”, för det påminner mig om hur jag leker med deadlines: jag låtsas att jag har kontroll tills det plötsligt är 2047 och jag fortfarande betalar på ett Klarna-köp från 2023. Fashion forward? Nej, det är fashion fucked.